Göra annorlunda. Del 2 i hålla-i-ande

  • För förändring, krävs förändring.

Tugga på den här tanken en stund. Vad innebär det här för dig? Vad vill du egentligen förändra? Var ärlig med dig själv, en del saker vill vi förändra för att vi tror att vi borde förändra det. En del saker gillar vi faktiskt trots att de på pappret inte är de ”bästa” grejerna. Helt enkelt kanske du inte gillar alls att röra på dig och föredrar andra saker mest hela tiden. Jag kan förstå det. Men – when we don’t move – shit will happen. Massa skit är kopplat till att vi inte rör på oss. Det kan jag gå in på närmre någon annan gång, lyssna på någon intervju med Anders Hansen så länge om du vill.

Och nu då?

När jag var ute och promenerade i de för mig nya skogarna i området vi bor i nu mötte jag en 80 plusårig man som var ute och joggade. Han stannade mig och frågade vart han kom om han sprang åt ett håll, och pekade rakt in i skogen. ”Jag har ingen aning, tyvärr” sa jag. ”Ok, tack ändå” svarade han och sprang dit. Jag funderade en stund på om jag skulle springa efter och se om han behövde hjärt-lung-räddning snart, men jag insåg snabbt att jag aldrig hade hunnit ikapp honom. Inte med en bebis i en sele på magen, men även utan – jag hade aldrig orkat springa ikapp.

Mitt mål började formulera sig: Jag vill kunna göra så där när jag blir 80 år.

Så, om jag vill orka mysjogga när jag är 80 år, hur tränar jag nu då? Är det rimligt att jag maxar allt jag har nu, för att försöka öka och öka och öka? Är det smart och, framförallt, hållbart?

Och kanske mitt livs viktigaste fråga just då:

Om jag får lägga upp min nästa joggingtur precis som JAG vill, hur gör jag då?

Genom att börja fråga mig själv det här, förändrades allt. Jag hade inte insett vilka fack jag backat och låst in mig i. Nu öppnade jag dörrarna för ett nytt sätt att röra sig på.

  1. Jag frågade mig själv: Hur vill jag känna mig, hur vill jag må?.

  2. Jag sprang bara i skogen.

  3. Jag stannade och mikropausade, stretchade, kollade på träden och omgivningarna innan jag blev skittrött. Ofta.

  4. Jag började med 2 km, för att känslan när jag kom i mål skulle vara att det kändes gött. Skapa nya bilder av vad jogging är.

  5. Jag tog hjälp av en personlig tränare för styrka. Med två enkla styrkeprogram att köra varje vecka slutade jag känna efter och fundera så mycket och började bara göra. Jag satte sex veckor som avstämning för mig själv, och bara gjorde, med något undantag.

  6. Inför varje pass (oavsett vad) stämde jag av med mig själv: hur ska jag träna idag för att orka hålla den här träningstakten i en månad, sju månader, fyra år, tills jag är pensionär.

Jag har både levt och tränat efter allt eller inget-principen men började istället leva mer efter ”om jag inte gör allt är något bättre än inget”-principen. Om man dessutom snackar med sig själv med snälla ord när man känner sig tung, flåsig, i dålig kondition och tjock, blir ju hela upplevelsen goare. Det blir liksom ett likamedtecken till att vilja röra sig igen. Och det var ju hela poängen. Det och ibland bara göra, när viljan bara är lite lat.

Grundnycklarna har alltså varit att inse hur mina tankemönster och min kommunikation med mig själv ser ut för att sedan kunna förändra mot det jag ville uppnå. Det är så enkelt att det känns nästan fånigt i efterhand. Men att göra i praktiken innebar något helt annat, och framför allt något mycket djupare än jag först hade kunnat ana. Så har du också fastnat lite, prova att gräva lite djupare, våga öppna ögonen lite bredare för att se vad som verkligen finns inuti dig. Ur mörkret kan superkrafter gro.
IMG_4615 (kopia)
Foto: Sara Gust

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s